Hej det är pål här igen

Tusan också inte igen tänkte jag samtidigt som jag sög in i hålet i taket, tusen färger trillade för bi mina nu stora pipillrar. Varför går det så långsamt tänkte jag, i samma ögon blick svävade jag ner på en platta och ut i mitt rum igen och in i penfacket. penfackets fantastiska värd öppnade upp sig som portarna i himlen och jag går vidare och hälsar på dom mest fantastiska människorna och talar om dom mest komplexa frågorna. Men helt plötsligt kommer suget igen.

Jag dras med in i mitt rum igen gör en halv sväng för att den gången åka in i min halv fulla COOP vin. Susar runt bland bubblor och små jäst svampar som pratar om deras lyckade skörd och hur mycket dom älskar socker att äta. man ser sedan hur hela värden sagt förgiftas till alkohol och hur alla svampar dör en efter en.

Ps. Det var inte jag som skrev det?