Hej det är pål här igen

Jag var förvirrade hur kunde det här hända? Jag gick vidare in i skogen. Skogen var så varm att jag nästan inte kunde se mig omkring, men jag fortsatte trots hettan. Efter jag hade gått några timmar så ser jag ett ljus från det annars täta gren och löv taket. Så Pål börjar klättra uppåt och uppåt tills jag inte orkade klättra längre och då klättrade jag ännu mer. Mitt huvud brast genom dom sista löven och jag skådar en öken. Jag börjar vandra genom öknen och jag ser stora hägringar som åker genom ljusets hastighet. Jag undrar för mig själv varför jag ens besökte skogen som alla pratade så hemskt om.

Jag gick vidare i öknen. Jag klättrade på dom mest fantastiska pyramiderna och läste dom djupaste böckerna, kunskapen var så intensiv att jag kunde känna nästan som en låga längs inne i mitt djup innanför skallen. Jag tänkte för mig själv "hur är det här ens möjligt, hur kan allt det här varit bortglömt". Det var då jag såg ljust. En sådan behaglig värme strålade genom mitt bröst när jag sagt fördes mot det vackraste stället som någonsin har skådas.


ps. Det där var en sann berättelse om när jag skulle gå en promenad i förgår