Ja.

är det någon där?

Hej det är pål här igen

Som vissa vet gillar jag ledsna slut och nu när jag sitter och läser en MLP fanfic så kom jag på den bästa och sorgligaste filmen ever. Den skulle handla om två person som har ett väldigt starkt band mellan varandra, sedan ska en dö på ett väldigt ledsamt sätt. I sin förtvivlan försöker personen som är kvar hitta ett sätt att få tillbaka sin förlorade vän, personen får höra att det på något sätt går att återuppliva sin förlorade vän. Sedan ska personen försöka väldigt hårt mot alla odds, och det ända som driver personen framåt är sin kärlek till sin förlorade vän. Medans personen förtvivlat försöker få tillbaka sin vän så ska man inse att det nog inte är möjligt att göra det. Sedan ska personen försöka in i det sista men aldrig lyckas och sedan antingen dö pga något man var tvungen att göra för att återuppliva sin vän eller att han förtvivlan nog inser att det inte går att få tillbaka sin förlorade vän!

Den filmen hade jag verkligen gillat att se.

"When I get high with my buddies we sometime talk about quantum physics but nothing this deep. Close but not as deep as this movie…LOVED IT"

Hej det är pål här igen

Att se igenom dom svåra valen är inget som ofta händer en person. Men ibland så gäller det. Så jag gick ut ur allt besökte ingeting, fick inget tillbaka, gav inget, besökte inget. Blint gick jag genom det absoluta ingeting. I förtvivlad famlade jag med mina händer, men kände ingeting och trillade ner i det förpestade djupet, så otroligt fort åker jag ner mot ingeting där jag stannar. För evigheter hade jag trillat ner och för evigheter måste jag stanna

Hej det är pål här igen

Bröd och vete bygger man inga hus av
Det hade aldrig hållit
Nej verkligen inte
bröd och vette blir det inget hus av
Men ett gott hus hade det blivit
om det vore av bröd och vette vill säga
Men det blir det ändå inget hus av
Så det blir inget gott hus
av bröd och vette
Vill säga

hej det är pål här igen

Jag har råkat samla på mig av ovärderliga stenar som jag ska försöka sälja och skulle uppskatta något ovärderligt tillbak som till exempel en underbar vän eller dyliknande. Förutom ovärderliga stenarna säljer jag även min själ i utbyte mot extrem talang och jag tar gärna betalt i förskott i det ärendet för jag klarar inte av i fall jag skulle få något halv dant och stå kvar utan själ.

Jag är även öppen till förslag att bytta saker som till exempel grus, små stenar, gamla pinnar från skogen, sand, torkat gräs, diamanter och solstolar. Om det är någon som har något av det så byter jag gärna!

Om det är någon som har några funderingar är det bara att mejla mig på Alackah.derka.derka@gmail.com
Jag finns tillgänglig på olika nummer som 0552229892 och 112.

Ps. ring inte det andra numret i onödan.

hej det är pål här igen

Konstruktionen venade ner i tidens gömskor, tog sig ur med hjälp av gamla och visa dokument från gamla tider. Nu används den urgamla konstruktionen till att böja sig genom dom hårdaste matrialerna. Den gör så man frågeätter vad som egentligen har värde och vad som egentligen borde ses som din närmsta vän. Efter tid av tumult och komplett verksamhet försvinner åter konstruktionen in i glömskan för att återupprepa historierna.

Ps du är mitt guld blad.

Hej det är pål här igen

Att förstå sig på mönsteran är så himla svårt, när dom springer genom olika delar av pappret. Dom liksom kringlar sig runt omkring olika punkter som sitter fast i luften. Sedan så blir det fyrkanter i fyrkanter som liksom rinner ner runt prickarna innanför kringelmönsteran. Jag kollade noggrannare på prickarna för att se att dom delas upp i tusen tals fraktaliska mönster som liksom kommer ut ur prickarna. och bildar små blommor. När jag gick längre ifrån så ser jag stora sträck som liksom har kastat på hela konstruktionen a färger och sträck. Jag tänkte om jag verkligen borde dricka upp det?

Jag har aldrig smakat på något sådan specielt förut. Det är liksom som om hela min magen fylls av behag och lycka. Jag blir både rädd och säker, min syn blir starkare och jag backar genom det förflutna till tiden då allt var perfekt.

ps. Vackrare finns nog inte, om man bortser från dig vill säga ;)

Hej Det är pål här igen

jag Var tvungen att bemästra öarnas nya teknik för att fortsätta. Så jag diskuterade med dom visaste i staden om hur jag skulle lyckas bemästra den svår lärda teknik. Dom sa att jag var för svag och alldeles för speciell för att kunna ens ta mig till öarna. Men dom visste inte att jag hade druckit ur tre olika källor som gav mig styrka och intellektualitet så jag klandrade dom inte. Så jag begav mig till dom där öarna för att anta utmaningen

Först när jag kom ditt så väntade det en miljon personer för att välkomna mig till öarna och gratta mig för att jag vågade ta mig åt utmaningen. Först stängde dom inte mig i en lite bur där jag skulle sitta i tre veckor, men jag var listig och hade gömt fantastiks goda och energi rika drycker i kläderna som gjorde att jag precis klarade tre veckor. Sedan efter vila och härliga måltider så skulle jag klättra i evigheten träd. Eftersom jag hade tränat så mycket och druckit i styrkans källa klarade jag av att klättra i en evighet. När jag väl kom till toppen så skulle jag hoppa ner och om jag klarade fallet så skulle jag få bemästra tekniken. Jag hoppade ner och på vägen ner plockade jag åt mig stora löv som jag formade till en glidflygare som jag sedan sakta gled ner med.
Dom grattade mig hjärtligt och lärde mig den nya tekniken.

Ps. du är den du väljer att vara du behöver inte vara ett vapen!

Hej det är pål här igen

Försökte att få ett försprång in i ljusets fantastiska värd för att lättare kunna få tag på dom vackraste blommorna, så jag har något som jag kan ställa på mitt bord. Men för att få det försprång var jag tvungen att förse mig med rusning och glasstavar. Så jag begav mig än en gång ut i den stora värden för att leta i dom djupaste delarna av djungeln och dom vackraste platserna på dom öde platserna. Jag hittade guld, skatter och juveler men inte rustning eller glasstav. Så jag begav mig hemåt igen.

När jag kom hem så var det dags för resan mot den fantastiska värden ljuset bidrog med. Jag tävlade mot två människor som inte kunde gå, höra eller se, men dom hade hjärta av bestämdhet och deras övriga reflexer var onaturligt bra, och en hade till och med en glasstav. Jag började spring, och jag sprang fort ifrån mina motspelare. Helt plötsligt kom en strimma med ljus och en viskning som gjorde så jag förstod att ljus strimman skulle riktas in i mitt hjärta. Jag försökte reflektera med vatten och böja den med skimrande stenar men inget funkade.

Då helt plötsligt kom en av min motspelare som hade glasstaven och körde in stav en sitt hjärta och ställde sig i ljus strimman, han försvann helt plötsligt. Jag lyckades böja ljuset med hjälp av en sten så tung att gravitationen själv böjde ljuset in i mitt hjärta och puts var jag iväg. Men långt framför mig ser jag min motspelare plocka dom vackraste blommorna och jag insåg att jag inte hade tagit hem detta priset. Men tack för att jag var med och spelade fick jag en blomma från buketten, så jag fick allt något att ställa på mitt bor.

Hej det är pål här igen

Aaah blodet strömmade ner i min hals och ut ur min mun. Jag försökte ta mig till läkare men jag var alldeles för långt inne i skogen djupaste hålor där livet länge försvann. Jag började om tiden för att ge mig ytterligare en chans att överleva på denna livlösa plats. Jag tog mina naglar och slängde ut dom i det tomma intet och det bildades stjärnor och stora massor av alla dess slag. Jag tänkte för mig själv är det här allt så jag skapade den mest grönskande platsen i hela värden.

JAg kallade den jorden, jag tog ut mina hårstrån och slängde dom ut över värden så det bildade stora skogar och sedan kliade jag mig på torr hud så den torra huden trillade ner över jorden och formade djur, sedan blev jag trött och sov så länge att jag aldrig mer behövde tänka på mitt blod igen. Så jag vaknande upp för att leta över jorden om det fanns något som kunde hela mig från detta stora livs öde problem, och det gjorde det.

Så jag blev glad och gick hem till mitt hem i centrum av min skapelse, på vägen hem ser man hur andra grönskande planeter har formats och att liv var ett faktum i hela min skapelse. Jag bestämde mig att döpa mitt konstverk till universum och sedan gick jag och sov i ytterligare tid som inte ens går att uppfatta.

ps. att söva ner folk är inte så bra som man tror!

Hej det är pål här igen

Idag skulle det ta längre tid en väntat för att få tillbaka tankarna som brukar ströva omkring i mina hjärna. Det var intressant att utforska dom nya tankarna som då fanns i min hjärna. Jag provade att skriva bilder och teckna ner ord som aldrig existerat och insåg min kraft jag hade. Men jag han inte fatta tillräckligt för att utnyttja kraften innan mina vanliga tankar kom och vandrade på min hjärnas stigar.

För att få tillbaka min apsolut fria hjärna så var jag tvungen att dricka olika växt drycker och se igenom dom flesta brotten som jag gjort. Så jag begav mig till marknaden längre ner i en stad jag en gång var i. När jag väl var där blev jag vilse leden av fantastiska syner och åkte in i dom förvirrande gränderna. Där jag skapade mig kontakter av alla dess slag. Efter exakt 3 veckor var jag tvungen att återvända hem och då hade jag min fantastiska dryck med mig.

JAG ÄR KOMPLETT

ps. det är gött att gå!

Hej det är pål här igen

Intalade mig själv att hoppa på en av dom stora tids vågorna som passerar min plats en gång varje sekel, så jag samlade alla mina saker av värde i en stor kapsel och begav mig in i vågen bort i tides hav. Många år gick och många tider passerade. folk blev gamla, folk blev nya, folk försvann i glömskan för att senare bli ihågkomna utav det dom lämnats bakom sig. Jag bestämde mig för att hoppa av när tiden precis hade nått bergets högsta topp och där hoppade jag av.

En mystisk man kom fram till mig och frågade om visdom om det förflutna och nu, som gengäld skulle han ge mig en staty i bergets steniga stad. Jag sa att en staty hade varit smickrande men jag ger er gärna kunskapen om den förflutna utan att få något i gengäld.

Efter tio veckor hade jag berättat klart allt som gick att förstå och insåg att jag var tvungen att börja min långa vandring tillbaka till huvudstaden, för att berätta om den stora tiden som en gång var. By invånarna hjälpte mig att förflyta mig genom landskapet som nu på senare tid in längre gick att ta sig fram i med bara fötter och händer. Efter timmar och upprepningar så befann jag mig i huvudstaden. Jag sa "tiden för var inte som ni trodde, tiden för är något bättre en ni föreställer er, tiden för är den perfekta komplexiteten jag någonsin skådat". Efter en stund så begav jag mig tillbaka med tides våg för att åka tillbak till den tid jag mest hörhemman.

Ps.Att tacka nej till en staty är ett svårt val!

Hej det är pål här igen

Igår skulle jag förena mig med dom förenta staterna för att försöka övertala dom att jag skulle kunna få deras pengar. Så jag kom med argument som "vi skulle kunna förena stater" och "det här var allt ett toppen möte nu förenar vi stater, eller vad tycker ni". Jag lyckades i alla fall med argument nummer två så jag förenade mig med dom. Det visade sig ju att dom hade kärnvapen som dom skulle hota mig med i fall jag förrådde dom.

Så jag förrådde dom förenta staterna och tog deras kärnvapen och blev yrnix konung, där jag regerade rättvist och ädelt i 20 år och 30 dagar och det blev en bra tid då grönskan blomstrade. Men jag hade inte klarat det med alla bra råd från befolkningen och dom vissa råden jag hade. Det var bra tider med kunskap och ingen förtvivlan. Sedan blev det revolution för det var någon som ville ha pengar, och jag var lat så jag stack tillbaka till min säng där jag fortfarande är!

ps. Förena er så ni slipper krig och elände!

Hej det är pål här igen

Jag besökte trots mina ord till mig själv den gamla värden. För att rådslå om jag skulle inventera i krigets vapen. Så jag begav mig in i den värd som ingen kemihåg i enorm förvirring vandrade jag runt på berg och gångar in i djupa hålor och grovt upptrappade stigar. Efter exakt en timme så hittade jag min vän vi delade ord som inte ens dom vissaste skulle begripa. Efter den intensiva ord växlingen så begav jag mig hemåt med ett glatt ansiktsutryck och en utmatad själ!

Så jag bestämde mig för att investera i KRIGETS VAPEN fast för det skulle jag behöva tre ovärderliga utryck så jag begav mig ut på en resa som jag aldrig skulle glömma.

ps. Det är en verklighets baserad berättelse som jag själv har varit med om!

Hej det är pål här igen

Idag har det inte hänt så mycket i den vanliga värden, men när jag besökte tänkarnas och filosofernas gömställen så blev det riktigt trevligt. Vi pratade om dom mest fantastiska ting om hur värden kom till och förstördes och om hur vi såg genom allt som var stabilt och fast. Vi delade tankar och idéer och spred våra konstruktioner ut i världsrymden.

Men det var lamt så jag stack till en park och hängde med dom i verkliga livet och det var jätte tråkigt men det var så värt för i slutändan så är ändå poeterna och filosoferna som gömmer sig... men varför?

ps. Det var nice att träffa min gamla vän i den gömda värden!

hej

det är pål här igen

Skulle gå in för att kontrollera det nya systemet jag precis fått. Jag fick systemet av en kompis som sa något om att han inte kunde klara av ansvaret och makten, men vad är det värsta som kan hända. Så jag tar och kollar lite på systemet, det har några knappar och några vackra spakar. Jag provar att trycka på knappen "DESTRUKTION" och bom, Så fanns jag inte där längre. allt som en gång
varit mitt hem var bort och även jag.

Jag befann mig i ett stort svart hål med en lite jord under mig. Då insåg jag det fräschaste jag insätt på länge. Jag är ju en GUD. Så jag provade att ge jordens civilisationer as mycket saker för att kolla i fall civilisationen skulle gå sönder ändå på grund av att dom blir bortskämda. Men det blev dom inte så just nu chillar jag och dricker te och skämmer bort tusen miljonertals invånare som också tar det lungt och har det bra. Jag älskar att vara gud man får liksom hjälpa till och alla mår så himla bra.

ps. jorden var icke våran jord för då hade man märkt det.

Hej det är pål här igen

Nu är det nog dags att inte längre se på allt som tals. Det är dags att säga adjö till folket som aldrig fick sin uppmärksamhet, det är dags att skrika som ett mongo´s inre känslor. NU ÄR DET DAGS

PS. Fred och jord är bara något man säger för att verkar trevlig!

hej det är pål här igen

Alltså tanken var nu att tiden skulle gått för bi och att jag och mina härliga uttrar skulle vara bort glömda så jag och mina härliga killar kunde busa runt. Men tiden var perfekt, alla som trodde att vi fanns hade för länge sedan försjunkit i glömskans djupa hål. Så vi sprang ut på staden kollade på bio utan att folk såg och tittade på folk utan att få blickarna av obehag. Men helt plötsligt mitt i våran färd av komplett bortglömmelse och perfektion så ser jag någon jag trode var bort sedan läge.

"Internet vad tusan gör du här" Utbrast jag i min bortglömda värd och undrar vad i tusan är det som håller på att hända. Allt börjar röra på sig fort pulserande fram och tillbaka, vägarna blir mindre men dom är oändligt stora att gå på. Jag ser ett enormt hål bredvid affären som hade en psykologiskt sugande kraft. Jag försökte kämpa imot att inte gå in i hålet men lyckades inte stå i mot. Efter den dagen så har jag aldrig gjort någonting i den bortglömda delen av min kropp och jag kommer aldrig att besöka platserna som var förbjudna av en anledning!

Ps. du är för skön för att läsa här!

Dessa två sökord har använt för att komma till den här platsen

Hej det är pål här igen

Efter mycket otrevlig kommentar har jag nu dödat mina otrevliga maskar. Jag hade tänkt satsa på något nytt och fräst i stället. Så jag köpte hem härliga uttrar istället, och vi har det så himla skönt hela tiden. Det är typ det härligaste jag varit med om. Sitter och dricker te hela tiden och dom säger så härliga saker och har så härligt sköna berättelser från när dom hängde med massa olika härliga och sköna killar.

ps. det står inte ens i fas 4 att man ska gå tillbaka så varför skulle jag ens göra det?

Hej det är pål här igen

Undrar bara i fall det är någon som skulle kunnas tänka köpa otroligt otrevliga larver.

Larverna är ungefär 4-5cm lång och dom behöver matas med flugor en gång om dagen, dom gillar att tugga lite på salads blad ibland om dom känner för det i stunden. Den enda nackdelen med larverna är som sagt att dom är otroligt otrevliga, men jag tror inte dom menar något ont med det dom säger. Bilden är när dom var ny föda och jag köpte dom från en lite affär i Brasilien.

ps. säljer på grund av att min själv känsla har gått ner efter ett tag med dom otrevliga larverna.

Hej det är pål här igen

Alltså jag måste på något sätt hedra den första människan ute i rymden´s 50 års dag så jag tänkte skriva något om rymden.

Jag tycker det är tråkigt att man föddes precis efter rymdens guld ålder, tänk att sitt framför TV´n och bevittna första människan på månen. Men nu så har man som max sätt någon flugenågoting åka upp i rymden och sedan land och det är kanske inte det mest spännande man kan vara med om. Men det var väldigt värt.

Men jag får vänta, för för eller senare så kommer det var folk som kommer upptäcka att det där med månen är ju riktigt toppen. Då kommer folk tänka "hmm men vem ska ha all den där platsen på månen då?". Efter den tanken kommer vi ha en rymd kapplöpning som aldrig vi tidigare sätt. Så egentligen är det bara att sitta ner och vänta. Man kan tänka sig att det borde hända någon gång runt 2050, för vi ska bygga måns bas 2020, men det kommer bli framförskjuten till ca 2025 och sedan så kommer det efter ett tag finnas raketer som bara behöver bränsle för att åka till månen och därifrån så kommer vi ha det väldigt härligt.

Det var allt och jag hoppas jag lätt as fancig för det lätt fancigt i min hjärna, och för ni som inte tycker det, som troligen kommer var mig själv om ca 2 veckor så har jag bara en sak att säga "det lätt tusan mig fancig då"

Ps. du är bäst

Hej det är pål här igen

Såg inte hur allt gick till men nu sitter jag här i alla fall med en miljon kronor och ljuden kommer allt närmare. Jag hade ändå allt redan planerat fast jag inte visste hur allt gick till. Sagt åkte jag ner med hissen som en annan vacker dag hade blivit upptäck i mitt rum. Tog planet som hissen lede till och åkte iväg till bergen där jag skulle träffa en god vän.

Efter lite glada prat om väder och tiden då vi slogs i djungeln mot infödingar så stack jag ner för att köpa mig ett stor glas mjölk i den lokala puben. Men nere på gatan ser jag Lagen stå och fråga personer och håller upp en bild av mig. I min förvåning så tycker jag ändå såg väldigt stilig på bilden. Efter att legat ner och spanat på Lagen så tänkte jag "nu är det dags att inte längre befinna mig". Jag ringde fort upp min gamla vän och sa något i stil med starta MR B". Han svarade "Men ska jag verkligen... okej det är du som tar risken".

När jag går tillbaka mot min gamla goda väns hus så ser jag en enorm ljus pelare stiga upp mot himlen, jag tänker något i stil med "äntligen så får jag testa något som faktiskt går mig i tiden". Jag går in i huset och in i ljus pelaren och försvinner i i tid och glömska och allt med ett fint grin på läpparna.

Ps. allt är inte sant i berättelsen

Hej det är pål här igen

Tusan också inte igen tänkte jag samtidigt som jag sög in i hålet i taket, tusen färger trillade för bi mina nu stora pipillrar. Varför går det så långsamt tänkte jag, i samma ögon blick svävade jag ner på en platta och ut i mitt rum igen och in i penfacket. penfackets fantastiska värd öppnade upp sig som portarna i himlen och jag går vidare och hälsar på dom mest fantastiska människorna och talar om dom mest komplexa frågorna. Men helt plötsligt kommer suget igen.

Jag dras med in i mitt rum igen gör en halv sväng för att den gången åka in i min halv fulla COOP vin. Susar runt bland bubblor och små jäst svampar som pratar om deras lyckade skörd och hur mycket dom älskar socker att äta. man ser sedan hur hela värden sagt förgiftas till alkohol och hur alla svampar dör en efter en.

Ps. Det var inte jag som skrev det?

Hej det är pål här igen

Jag var förvirrade hur kunde det här hända? Jag gick vidare in i skogen. Skogen var så varm att jag nästan inte kunde se mig omkring, men jag fortsatte trots hettan. Efter jag hade gått några timmar så ser jag ett ljus från det annars täta gren och löv taket. Så Pål börjar klättra uppåt och uppåt tills jag inte orkade klättra längre och då klättrade jag ännu mer. Mitt huvud brast genom dom sista löven och jag skådar en öken. Jag börjar vandra genom öknen och jag ser stora hägringar som åker genom ljusets hastighet. Jag undrar för mig själv varför jag ens besökte skogen som alla pratade så hemskt om.

Jag gick vidare i öknen. Jag klättrade på dom mest fantastiska pyramiderna och läste dom djupaste böckerna, kunskapen var så intensiv att jag kunde känna nästan som en låga längs inne i mitt djup innanför skallen. Jag tänkte för mig själv "hur är det här ens möjligt, hur kan allt det här varit bortglömt". Det var då jag såg ljust. En sådan behaglig värme strålade genom mitt bröst när jag sagt fördes mot det vackraste stället som någonsin har skådas.


ps. Det där var en sann berättelse om när jag skulle gå en promenad i förgår

Hej det är pål här igen

Idag så kom det till min tro att jag inte längre fick äga allt jag hade. tron var icke något som jag förlitade mig på, med dom orden så försvann jag bort genom skogen och ut till fälten där jag hoppades på sköna tider.

ps. varför gick jag hit?

Hej det är pål här igen

Helt plötsligt kom jag tillbaka från en värd där ingenting är sig likt. Jag börjar känna den svidande känslan på min hand, jag hoppas att vätet är där och hjälper mig annars så kommer jag att nå för långt ner.

ps. det är inte genom mig jag ser.