Hej det är pål här igen

Bröd och vete bygger man inga hus av
Det hade aldrig hållit
Nej verkligen inte
bröd och vette blir det inget hus av
Men ett gott hus hade det blivit
om det vore av bröd och vette vill säga
Men det blir det ändå inget hus av
Så det blir inget gott hus
av bröd och vette
Vill säga

hej det är pål här igen

Jag har råkat samla på mig av ovärderliga stenar som jag ska försöka sälja och skulle uppskatta något ovärderligt tillbak som till exempel en underbar vän eller dyliknande. Förutom ovärderliga stenarna säljer jag även min själ i utbyte mot extrem talang och jag tar gärna betalt i förskott i det ärendet för jag klarar inte av i fall jag skulle få något halv dant och stå kvar utan själ.

Jag är även öppen till förslag att bytta saker som till exempel grus, små stenar, gamla pinnar från skogen, sand, torkat gräs, diamanter och solstolar. Om det är någon som har något av det så byter jag gärna!

Om det är någon som har några funderingar är det bara att mejla mig på Alackah.derka.derka@gmail.com
Jag finns tillgänglig på olika nummer som 0552229892 och 112.

Ps. ring inte det andra numret i onödan.

hej det är pål här igen

Konstruktionen venade ner i tidens gömskor, tog sig ur med hjälp av gamla och visa dokument från gamla tider. Nu används den urgamla konstruktionen till att böja sig genom dom hårdaste matrialerna. Den gör så man frågeätter vad som egentligen har värde och vad som egentligen borde ses som din närmsta vän. Efter tid av tumult och komplett verksamhet försvinner åter konstruktionen in i glömskan för att återupprepa historierna.

Ps du är mitt guld blad.

Hej det är pål här igen

Att förstå sig på mönsteran är så himla svårt, när dom springer genom olika delar av pappret. Dom liksom kringlar sig runt omkring olika punkter som sitter fast i luften. Sedan så blir det fyrkanter i fyrkanter som liksom rinner ner runt prickarna innanför kringelmönsteran. Jag kollade noggrannare på prickarna för att se att dom delas upp i tusen tals fraktaliska mönster som liksom kommer ut ur prickarna. och bildar små blommor. När jag gick längre ifrån så ser jag stora sträck som liksom har kastat på hela konstruktionen a färger och sträck. Jag tänkte om jag verkligen borde dricka upp det?

Jag har aldrig smakat på något sådan specielt förut. Det är liksom som om hela min magen fylls av behag och lycka. Jag blir både rädd och säker, min syn blir starkare och jag backar genom det förflutna till tiden då allt var perfekt.

ps. Vackrare finns nog inte, om man bortser från dig vill säga ;)

Hej Det är pål här igen

jag Var tvungen att bemästra öarnas nya teknik för att fortsätta. Så jag diskuterade med dom visaste i staden om hur jag skulle lyckas bemästra den svår lärda teknik. Dom sa att jag var för svag och alldeles för speciell för att kunna ens ta mig till öarna. Men dom visste inte att jag hade druckit ur tre olika källor som gav mig styrka och intellektualitet så jag klandrade dom inte. Så jag begav mig till dom där öarna för att anta utmaningen

Först när jag kom ditt så väntade det en miljon personer för att välkomna mig till öarna och gratta mig för att jag vågade ta mig åt utmaningen. Först stängde dom inte mig i en lite bur där jag skulle sitta i tre veckor, men jag var listig och hade gömt fantastiks goda och energi rika drycker i kläderna som gjorde att jag precis klarade tre veckor. Sedan efter vila och härliga måltider så skulle jag klättra i evigheten träd. Eftersom jag hade tränat så mycket och druckit i styrkans källa klarade jag av att klättra i en evighet. När jag väl kom till toppen så skulle jag hoppa ner och om jag klarade fallet så skulle jag få bemästra tekniken. Jag hoppade ner och på vägen ner plockade jag åt mig stora löv som jag formade till en glidflygare som jag sedan sakta gled ner med.
Dom grattade mig hjärtligt och lärde mig den nya tekniken.

Ps. du är den du väljer att vara du behöver inte vara ett vapen!

Hej det är pål här igen

Försökte att få ett försprång in i ljusets fantastiska värd för att lättare kunna få tag på dom vackraste blommorna, så jag har något som jag kan ställa på mitt bord. Men för att få det försprång var jag tvungen att förse mig med rusning och glasstavar. Så jag begav mig än en gång ut i den stora värden för att leta i dom djupaste delarna av djungeln och dom vackraste platserna på dom öde platserna. Jag hittade guld, skatter och juveler men inte rustning eller glasstav. Så jag begav mig hemåt igen.

När jag kom hem så var det dags för resan mot den fantastiska värden ljuset bidrog med. Jag tävlade mot två människor som inte kunde gå, höra eller se, men dom hade hjärta av bestämdhet och deras övriga reflexer var onaturligt bra, och en hade till och med en glasstav. Jag började spring, och jag sprang fort ifrån mina motspelare. Helt plötsligt kom en strimma med ljus och en viskning som gjorde så jag förstod att ljus strimman skulle riktas in i mitt hjärta. Jag försökte reflektera med vatten och böja den med skimrande stenar men inget funkade.

Då helt plötsligt kom en av min motspelare som hade glasstaven och körde in stav en sitt hjärta och ställde sig i ljus strimman, han försvann helt plötsligt. Jag lyckades böja ljuset med hjälp av en sten så tung att gravitationen själv böjde ljuset in i mitt hjärta och puts var jag iväg. Men långt framför mig ser jag min motspelare plocka dom vackraste blommorna och jag insåg att jag inte hade tagit hem detta priset. Men tack för att jag var med och spelade fick jag en blomma från buketten, så jag fick allt något att ställa på mitt bor.

Hej det är pål här igen

Aaah blodet strömmade ner i min hals och ut ur min mun. Jag försökte ta mig till läkare men jag var alldeles för långt inne i skogen djupaste hålor där livet länge försvann. Jag började om tiden för att ge mig ytterligare en chans att överleva på denna livlösa plats. Jag tog mina naglar och slängde ut dom i det tomma intet och det bildades stjärnor och stora massor av alla dess slag. Jag tänkte för mig själv är det här allt så jag skapade den mest grönskande platsen i hela värden.

JAg kallade den jorden, jag tog ut mina hårstrån och slängde dom ut över värden så det bildade stora skogar och sedan kliade jag mig på torr hud så den torra huden trillade ner över jorden och formade djur, sedan blev jag trött och sov så länge att jag aldrig mer behövde tänka på mitt blod igen. Så jag vaknande upp för att leta över jorden om det fanns något som kunde hela mig från detta stora livs öde problem, och det gjorde det.

Så jag blev glad och gick hem till mitt hem i centrum av min skapelse, på vägen hem ser man hur andra grönskande planeter har formats och att liv var ett faktum i hela min skapelse. Jag bestämde mig att döpa mitt konstverk till universum och sedan gick jag och sov i ytterligare tid som inte ens går att uppfatta.

ps. att söva ner folk är inte så bra som man tror!

Hej det är pål här igen

Idag skulle det ta längre tid en väntat för att få tillbaka tankarna som brukar ströva omkring i mina hjärna. Det var intressant att utforska dom nya tankarna som då fanns i min hjärna. Jag provade att skriva bilder och teckna ner ord som aldrig existerat och insåg min kraft jag hade. Men jag han inte fatta tillräckligt för att utnyttja kraften innan mina vanliga tankar kom och vandrade på min hjärnas stigar.

För att få tillbaka min apsolut fria hjärna så var jag tvungen att dricka olika växt drycker och se igenom dom flesta brotten som jag gjort. Så jag begav mig till marknaden längre ner i en stad jag en gång var i. När jag väl var där blev jag vilse leden av fantastiska syner och åkte in i dom förvirrande gränderna. Där jag skapade mig kontakter av alla dess slag. Efter exakt 3 veckor var jag tvungen att återvända hem och då hade jag min fantastiska dryck med mig.

JAG ÄR KOMPLETT

ps. det är gött att gå!

Hej det är pål här igen

Intalade mig själv att hoppa på en av dom stora tids vågorna som passerar min plats en gång varje sekel, så jag samlade alla mina saker av värde i en stor kapsel och begav mig in i vågen bort i tides hav. Många år gick och många tider passerade. folk blev gamla, folk blev nya, folk försvann i glömskan för att senare bli ihågkomna utav det dom lämnats bakom sig. Jag bestämde mig för att hoppa av när tiden precis hade nått bergets högsta topp och där hoppade jag av.

En mystisk man kom fram till mig och frågade om visdom om det förflutna och nu, som gengäld skulle han ge mig en staty i bergets steniga stad. Jag sa att en staty hade varit smickrande men jag ger er gärna kunskapen om den förflutna utan att få något i gengäld.

Efter tio veckor hade jag berättat klart allt som gick att förstå och insåg att jag var tvungen att börja min långa vandring tillbaka till huvudstaden, för att berätta om den stora tiden som en gång var. By invånarna hjälpte mig att förflyta mig genom landskapet som nu på senare tid in längre gick att ta sig fram i med bara fötter och händer. Efter timmar och upprepningar så befann jag mig i huvudstaden. Jag sa "tiden för var inte som ni trodde, tiden för är något bättre en ni föreställer er, tiden för är den perfekta komplexiteten jag någonsin skådat". Efter en stund så begav jag mig tillbaka med tides våg för att åka tillbak till den tid jag mest hörhemman.

Ps.Att tacka nej till en staty är ett svårt val!

Hej det är pål här igen

Igår skulle jag förena mig med dom förenta staterna för att försöka övertala dom att jag skulle kunna få deras pengar. Så jag kom med argument som "vi skulle kunna förena stater" och "det här var allt ett toppen möte nu förenar vi stater, eller vad tycker ni". Jag lyckades i alla fall med argument nummer två så jag förenade mig med dom. Det visade sig ju att dom hade kärnvapen som dom skulle hota mig med i fall jag förrådde dom.

Så jag förrådde dom förenta staterna och tog deras kärnvapen och blev yrnix konung, där jag regerade rättvist och ädelt i 20 år och 30 dagar och det blev en bra tid då grönskan blomstrade. Men jag hade inte klarat det med alla bra råd från befolkningen och dom vissa råden jag hade. Det var bra tider med kunskap och ingen förtvivlan. Sedan blev det revolution för det var någon som ville ha pengar, och jag var lat så jag stack tillbaka till min säng där jag fortfarande är!

ps. Förena er så ni slipper krig och elände!

Hej det är pål här igen

Jag besökte trots mina ord till mig själv den gamla värden. För att rådslå om jag skulle inventera i krigets vapen. Så jag begav mig in i den värd som ingen kemihåg i enorm förvirring vandrade jag runt på berg och gångar in i djupa hålor och grovt upptrappade stigar. Efter exakt en timme så hittade jag min vän vi delade ord som inte ens dom vissaste skulle begripa. Efter den intensiva ord växlingen så begav jag mig hemåt med ett glatt ansiktsutryck och en utmatad själ!

Så jag bestämde mig för att investera i KRIGETS VAPEN fast för det skulle jag behöva tre ovärderliga utryck så jag begav mig ut på en resa som jag aldrig skulle glömma.

ps. Det är en verklighets baserad berättelse som jag själv har varit med om!

Hej det är pål här igen

Idag har det inte hänt så mycket i den vanliga värden, men när jag besökte tänkarnas och filosofernas gömställen så blev det riktigt trevligt. Vi pratade om dom mest fantastiska ting om hur värden kom till och förstördes och om hur vi såg genom allt som var stabilt och fast. Vi delade tankar och idéer och spred våra konstruktioner ut i världsrymden.

Men det var lamt så jag stack till en park och hängde med dom i verkliga livet och det var jätte tråkigt men det var så värt för i slutändan så är ändå poeterna och filosoferna som gömmer sig... men varför?

ps. Det var nice att träffa min gamla vän i den gömda värden!