Hej det är pål här igen

Såg inte hur allt gick till men nu sitter jag här i alla fall med en miljon kronor och ljuden kommer allt närmare. Jag hade ändå allt redan planerat fast jag inte visste hur allt gick till. Sagt åkte jag ner med hissen som en annan vacker dag hade blivit upptäck i mitt rum. Tog planet som hissen lede till och åkte iväg till bergen där jag skulle träffa en god vän.

Efter lite glada prat om väder och tiden då vi slogs i djungeln mot infödingar så stack jag ner för att köpa mig ett stor glas mjölk i den lokala puben. Men nere på gatan ser jag Lagen stå och fråga personer och håller upp en bild av mig. I min förvåning så tycker jag ändå såg väldigt stilig på bilden. Efter att legat ner och spanat på Lagen så tänkte jag "nu är det dags att inte längre befinna mig". Jag ringde fort upp min gamla vän och sa något i stil med starta MR B". Han svarade "Men ska jag verkligen... okej det är du som tar risken".

När jag går tillbaka mot min gamla goda väns hus så ser jag en enorm ljus pelare stiga upp mot himlen, jag tänker något i stil med "äntligen så får jag testa något som faktiskt går mig i tiden". Jag går in i huset och in i ljus pelaren och försvinner i i tid och glömska och allt med ett fint grin på läpparna.

Ps. allt är inte sant i berättelsen

Hej det är pål här igen

Tusan också inte igen tänkte jag samtidigt som jag sög in i hålet i taket, tusen färger trillade för bi mina nu stora pipillrar. Varför går det så långsamt tänkte jag, i samma ögon blick svävade jag ner på en platta och ut i mitt rum igen och in i penfacket. penfackets fantastiska värd öppnade upp sig som portarna i himlen och jag går vidare och hälsar på dom mest fantastiska människorna och talar om dom mest komplexa frågorna. Men helt plötsligt kommer suget igen.

Jag dras med in i mitt rum igen gör en halv sväng för att den gången åka in i min halv fulla COOP vin. Susar runt bland bubblor och små jäst svampar som pratar om deras lyckade skörd och hur mycket dom älskar socker att äta. man ser sedan hur hela värden sagt förgiftas till alkohol och hur alla svampar dör en efter en.

Ps. Det var inte jag som skrev det?

Hej det är pål här igen

Jag var förvirrade hur kunde det här hända? Jag gick vidare in i skogen. Skogen var så varm att jag nästan inte kunde se mig omkring, men jag fortsatte trots hettan. Efter jag hade gått några timmar så ser jag ett ljus från det annars täta gren och löv taket. Så Pål börjar klättra uppåt och uppåt tills jag inte orkade klättra längre och då klättrade jag ännu mer. Mitt huvud brast genom dom sista löven och jag skådar en öken. Jag börjar vandra genom öknen och jag ser stora hägringar som åker genom ljusets hastighet. Jag undrar för mig själv varför jag ens besökte skogen som alla pratade så hemskt om.

Jag gick vidare i öknen. Jag klättrade på dom mest fantastiska pyramiderna och läste dom djupaste böckerna, kunskapen var så intensiv att jag kunde känna nästan som en låga längs inne i mitt djup innanför skallen. Jag tänkte för mig själv "hur är det här ens möjligt, hur kan allt det här varit bortglömt". Det var då jag såg ljust. En sådan behaglig värme strålade genom mitt bröst när jag sagt fördes mot det vackraste stället som någonsin har skådas.


ps. Det där var en sann berättelse om när jag skulle gå en promenad i förgår