hej det är pål här igen

Alltså tanken var nu att tiden skulle gått för bi och att jag och mina härliga uttrar skulle vara bort glömda så jag och mina härliga killar kunde busa runt. Men tiden var perfekt, alla som trodde att vi fanns hade för länge sedan försjunkit i glömskans djupa hål. Så vi sprang ut på staden kollade på bio utan att folk såg och tittade på folk utan att få blickarna av obehag. Men helt plötsligt mitt i våran färd av komplett bortglömmelse och perfektion så ser jag någon jag trode var bort sedan läge.

"Internet vad tusan gör du här" Utbrast jag i min bortglömda värd och undrar vad i tusan är det som håller på att hända. Allt börjar röra på sig fort pulserande fram och tillbaka, vägarna blir mindre men dom är oändligt stora att gå på. Jag ser ett enormt hål bredvid affären som hade en psykologiskt sugande kraft. Jag försökte kämpa imot att inte gå in i hålet men lyckades inte stå i mot. Efter den dagen så har jag aldrig gjort någonting i den bortglömda delen av min kropp och jag kommer aldrig att besöka platserna som var förbjudna av en anledning!

Ps. du är för skön för att läsa här!