tisdag 26 oktober 2010

Hej det är PÅSK här igen

Kalle är en helt vanlig kille som bor i skogen och i så där runt 17 år, på fritiden brukar kalle springa väldigt fort i skogen och i bland jaga vilt bytte. Hans favorit mat är färskt kött och han är lite förtjust i flickor.

En dag så gick kalle i sin skog som såg ungefär ut som den skogen du har när dig. När han hade gått runt ett träd som var så stort att inte ens dom starka männen i byn kunde lyfta det så såg han något som fick hans hjärta att inte vara ett pumpade hjärta. Mitt i hans skog där han fick springa fort och jaga vilt bytte så var det nu arbetare från en stad. Dom byggde ett hus som såg ungefär ut som en svamp fast det var ett hus.

I sin förfäran så sprang kalle som han så många gånger gjort mot en av arbetarna från staden och utbrast med en fräsande men ändå kraftig röst "vem är det som gör att ni bygger här i en skog som är den här". Först så var arbetaren lite förbryllad över att han var med i en berättelse men sedan så svarade han. Det är din syster från staden som vi bygger för" samtidigt som han pekade mot en plats.

Långt bortom ett hörn av ett inte färdig byggt hus så kommer en gestalt som ser ut som kalles syster fram. Kalle som inte har träffat sin syster på ett väldigt långt tag blir väldigt känsloladdad, för kalle var en rätt känslig person. Han skriker till gestalten bakom hörn "kom fram jag vet vem du är och varför jag inte borde skrika"

bakom hörnet hör man ett suck som bara kan jämföras med dom värsta sucken, man ser hur gestalten bakom hörnet försvinner sakta. Det visade sig att kalles syster också var en känslig person och hade saknat kalle så olidligt sedan hon hade flyttat till staden. Men kalle var nöjd för för kalle så var hanns syster ett hemskt monster som bara tänkt på hur hon kunde få saker till baka om hon gjorde saker.

När gestalten bakom hörnet försvann förgått så begav sig kalle hem och stekte färskt kött och skrev brev till en flicka han gillade. Kalle träffade aldrig mer sin syster, för hon var så ledsen av det kalle råkade säg till gestalten bakom hörnet så hon tog sitt egna liv.

ps. det är ingen sann historia och du är en riktigt typ

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar