Hej det är pål här igen

Intalade mig själv att hoppa på en av dom stora tids vågorna som passerar min plats en gång varje sekel, så jag samlade alla mina saker av värde i en stor kapsel och begav mig in i vågen bort i tides hav. Många år gick och många tider passerade. folk blev gamla, folk blev nya, folk försvann i glömskan för att senare bli ihågkomna utav det dom lämnats bakom sig. Jag bestämde mig för att hoppa av när tiden precis hade nått bergets högsta topp och där hoppade jag av.

En mystisk man kom fram till mig och frågade om visdom om det förflutna och nu, som gengäld skulle han ge mig en staty i bergets steniga stad. Jag sa att en staty hade varit smickrande men jag ger er gärna kunskapen om den förflutna utan att få något i gengäld.

Efter tio veckor hade jag berättat klart allt som gick att förstå och insåg att jag var tvungen att börja min långa vandring tillbaka till huvudstaden, för att berätta om den stora tiden som en gång var. By invånarna hjälpte mig att förflyta mig genom landskapet som nu på senare tid in längre gick att ta sig fram i med bara fötter och händer. Efter timmar och upprepningar så befann jag mig i huvudstaden. Jag sa "tiden för var inte som ni trodde, tiden för är något bättre en ni föreställer er, tiden för är den perfekta komplexiteten jag någonsin skådat". Efter en stund så begav jag mig tillbaka med tides våg för att åka tillbak till den tid jag mest hörhemman.

Ps.Att tacka nej till en staty är ett svårt val!